Lite om mig

Ja det kan ju vara bra att veta vem jag är kanske?
Jag heter Denise Godorn kommer från göteborg och ska fylla 18 iår. Jag går andra året på gymnasiet och går i karate. Jag har tränat nästan hela mitt liv såsom fotboll, balett, cheerleading, gymnastik, judo och även provat på en massa annat. Det jag gått längst i är fotboll ( 6år) och cheerleading ( ca 6-7år). Karate har jag endast gått i i 1 år men tycker att det är grymt kul och riktigt bra träning samtidigt som man får göra sig av med lite ilska!
Annars så är jag 158-159cm lång och väger 55kg tror jag.
Så här i denna bloggen så vill jag prata om träning mat och hälsa för att kunna peppa mig själv och kanske några andra? Jag ska skriva som om att jag skriver till mig själv och tippsar mig själv om saker för då följer man det faktiskt bättre! Sen så har jag försökt blogga innan om det vanliga livet men tillslut orkade jag inte, så nu efter ett tag kännde jag för att skriva om något som tar upp stora delar av mitt liv och är något jag tycker är så himla kul, just träning och allt runt omkring det.
Jag vet även att det är lätt att bli för besatt av sina dieter och bli träningsberoende då jag har utsatts för detta och förlorat alldeles för många kilon. Men man lär sig verkligen av sina misstag så nu vet jag vad jag INTE ska göra. En bra sak som detta tog med sig var att jag började läsa mycket träningssidor och forsknigar vilket har gjort att jag vet en hel del om träning och kost ( efter en hel sommar med det som favoritintresse). Jag tycker fortfarande att det är kul att läsa nya saker om träning och nya forskningar men vet även att det är viktigt att främst lyssna på sin egna kropp. Det är som kläder. Ett par byxor kan sitta skit snyggt på en men helt bedrövligt på en själv. Samma sak är det med träning, en kan klara av att göra vissa saker medans en själv har svårt för det men är grym på något annat. Det gäller bara att hitta sin grej och när man har gjort det kommer man att älska att träna och inte kunna tänka något annat än att träna så ofta som möjligt. Och när man ser resultat, wow! För några år sedan kunde jag knappt springa 5 km utan fick stanna massa gånger, nu springer jag 1mil utan att vara död efteråt, tänker alltid : Shit kanske ska springa lite till?
Och det är det jag älskar med träning- resultaten. Det kanske tar lite tid och man kanske inte märker det först, men när man sedan tänker efter så känner man bara, wow!
Ja det var lite, eller aa lite långt kanske, om mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0